så idag såg jag att domedagen är beräknad till lördag. och jag funderar lite.. Om jorden skulle gå under.. det är okej. De senaste fem månaderna har jag varit med om en OTROLIG utveckling. Som att vända från svart till vitt. Nästan. Och skulle jorden gå under så känner jag mig ändå trygg. För de senaste fem månaderna har jag utvecklat en livssyn som är lite som en trygg hand att hålla i. Det skulle vara synd för min lillasyster skulle aldrig få växa upp i detta livet, jag skulle inte få lära känna henne och se vem hon utvecklades till. Men vad jag lärt henne skulle ändå följa med henne, min kärlek skulle finnas kvar hos henne i nästa liv. Vi får väl se vad som händer. De som tror på att en Gud bestämt att "människorna får 7000 år på sig" efter att Gud skickade ut Noa med sin ark.. jag vill bara säga "Change is the only constant". Och jag tror inte att en Gud är ett undantag. Allt förändras.

jag har vuxit upp i två hem varav det ena mer rutinmässigt än det andra. och jag kan inte riktigt klura ut.. jag är kaos. men det visste vi redan. mitt rum är kaos, skolan är kaos, allt omkring mig blir kaos. inte alltid på ett dåligt sätt, men jag är sällan organiserad. anywho. saken jag inte kan klura ut är om jag borde/vill ha rutiner eller inte. vissa rutiner kunde vara bra, till exempel "bädda" (dvs lägga täcket rätt) sängen på morgonen, plugga en timme efter skolan, plocka undan innan sängdags.. inte äta mitt i natten, inte slå ihjäl dötid på datorn fram till tidiga morgonen, inte slänga allt på golvet, inte strunta i marsvinen alldeles för länge (tills de påminner mig)... Vissa rutiner kan väl ändå vara bra? för mig tror jag det. annars glömmer jag och sen blir jag van vid hur det är också är det som att jag inte ens ser att det är någonting snett längre.

åh jag vet inte men precis den känslan hade jag när jag vaknade. Igår mådde jag nämligen ganska kasst över min akne ett tag och kände mig sådär sunkig som man kan göra. Oftast mår jag ingenting alls över den, ibland mår jag bra och ibland dåligt. Det varierar lite med självförtroendet liksom. Också idag vaknade jag, tittade mig i spegeln och kände "wohoo". För antingen har mitt psyke stärkts ordentligt under natten eller också har min akne magiskt lugnat ner sig under natten. Kanske är det ingen annan som ser det, men i min värld KÄNNS det iallafall bra mycket än någon gång tidigare :) till och med innan jag fick aknen över huvud taget. Galet va? Och mirakulöst.

Det är inte tid för sånt just nu, att vara utåt. Fokusera inåt. Bli hel. Följ ljuset. Utveckling kommer ändå. Det är inte viktigast vad som händer utåt just nu, utan inåt. Agera inåt och ta reda på vad där är innan du försöker använda det utåt. Det tror jag är meningen just nu.

Måste bara berätta. En dag sprang jag en mil. Det var helt fantastiskt och galet och jag vill göra om det.

Jag stod precis och klippte skinka till min kise (kattmaten tog slut) och det är första gången jag är så nära kött på över en månad. Och jag kände lukten av det och honest to God, det luktar gott. Men det är som jag redan sagt, jag tycker att kött kan vara gott i smaken. Till exempel rökt skinka och lax. Jag lekte med tanken på att äta en skinkmacka men nej alltså.. haha jag skrattade lite åt mig själv (med humor, bör kanske tilläggas) för det kändes aningen komiskt eller löjligt. Det fanns en spärr (och flertalet bilder i huvudet). Knappt så jag kunde ta skinkan så nära ansiktet att jag kunde lukta på den, och sen mådde jag illa. Aldrig att jag kunde stoppat den i munnen! Jag vet inte, jag kanske skulle kräkts då faktiskt.

Well det har ju jag fått. Det är inte superskoj men konstigt nog mår jag bättre nu för tiden haha.. Kanske är det att det funnits (och eventuellt fortfarande finns) så mycket skräp/tung energi inom mig som behövt komma ut och det har tagit sig ut/visat sig på alla möjliga sätt.. huvudvärk, akne, tårar, smärtor i kroppen, ångest.. Men det är lite bättre nu för tiden.

och jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag tycker inte alls om att vara hemma på söndagar. Men jag har aldrig någonstans att ta vägen. Espresso House kanske? Men det råder stora tvivel angående ifall jag verkligen kommer plugga då. Kanske om jag disciplinerar mig själv och skippar datorn.

aa men jag slogs av en tanke idag som jag vill skriva om. Att vara vegetarian känns så sjukt naturligt för mig! Och jag .. jag förstår inte hur man INTE kan vara vegetarian. Eller, jo.. fast näe. Så himla konstigt att inte vara det. Det är som... jag var på ett vimmel idag och dem bjöd på snittar och champagne. Jag dricker inte och förstår inte riktigt grejen med det heller. Känslan är bara obehaglig. Men till snittarna då va. Där var kött på alla (tror jag, var inte så sugen att kolla ordentligt för det luktade bara salami runt hela bordet) och det kändes så sjukt att se någon ta en snitt med kött och stoppa den i munnen. Liksom, hallå?! Vad sjutton GÖR du? Och om någon frågar ifall jag äter fisk eller kyckling (tydligen gör många "vegetarianer" det) så börjar jag skratta för... NEJ! Vem sjutton äter döda djur överhuvudtaget?! Spela roll om det är en fisk, en kyckling eller en gris. SAME SAME. Det har varit någon som levde, som kände känslor, som hade familj.

Framtiden är ett sånt ämne som ofta ger mig ångest. Jag var säker på min framtid (att den skulle spenderas med lukas och jag skulle alltid ha honom hos mig) och då kändes det bra. I skrivande stund inser jag ju att jag alltid kommer ha honom hos mig i hjärtat och det känns lite bättre. Jag vet att det finns mycket fint i framtiden. Men den skrämmer mig ändå, att tänka för mycket på. Så jag lever i nuet, njuter av vad som är nu istället för att oroa mig för vad som eventuellt är eller inte är i framtiden. Den kommer ju i vilket fall som helst och blir aldrig som man tänkt sig ändå, men vad som är nu kommer inte tillbaka. Njut i stunden, lev i stunden. Låt den inte passera i din oro. Det löser sig :)

Men spindeltråden är där. Silvertråden. Honungen. Ljuset. KÄRLEKEN. Jag är.. lycklig. Jag kan hitta lycka i min tillvaro. Jag pratade idag med någon. Någon som gav mig ett fint tips och jag ska tänka på det alltid när jag har en svagare stund. Jag ska minnas känslan, känslan när jag stod där i solnedgången och vinden blåste i mitt hår. När orden jag hade i huvudet var sagda av ren kärlek, rent ljus, ömhet. Sanning. Dem var 100% sanna. Jag vet det, för det känns i hjärtat.

Valet att äta kött. Valet att äta vegetariskt. Ibland är det som att köttdieten är det "neutrala" läget och man tar sig ifrån någon sorts NORM genom att välja vegetariskt. Vad jag aldrig tänkt på innan jag blev vegetarian är att.. det är faktiskt ett val att äta kött också. Det är ett aktivt val du gör. Du väljer att köpa kött, att tillaga det och stoppa det i munnen, tugga och svälja. Om du inte väljer ekologiskt kött så VÄLJER DU att vara en del av dem brutala massmord som pågår helt lagligt världen över. Det är sällan ett medvetet val, att vara en del av det. Att stödja mördarna med dina pengar. Men det är ett val ändå. Och all information finns där ute. Du kan se med egna ögon hur det går till i köttindustrin. Men du blundar. För du vill inte inse konsekvenserna av ditt handlande. Du vill inte tro på det. Du vill inte veta. Du stoppar öronproppar i öronen så du ska slippa höra offrenas dödsvrål och rop på hjälp.

En dag fick jag höra att jag var vegetarian för att jag tyckte att kött var äckligt. Så är det inte. Jag tycker att kött kan vara gott. En rostad macka med skinka tillexempel. Eller en laxbit. Det är vägen från DJUR till PÅLÄGG som jag tycker är äcklig. Och den vägrar jag vara en del av. Jag stöder det inte. Jag tar avstånd. Jag väljer vegetariskt.

Det finns en bok som heter "vinden är min mor". Den är om en indianstams kultur. Där äter dem kött. Men det är så vackert, för han berättar hur dem berättar för djuren att människan behöver deras kött. Och dem lär sig om anatomi på djuren så att dem vet hur man ska döda djuren så snabbt och smärtlöst som möjligt. Hur de offrar till djuren och ger tillbaka till naturen för att bibehålla balansen. SÅ hade jag kunnat leva. Ibland. Men jag klarar mig på vegetariskt :-) Jag klarar mig finfint.

Och jag är inte bitter. Jag bara funderar. Vill du fortsätta äta kött, så gör det. Jag tänker inte klaga på dig. Ifrågasätter du mig så kommer jag förklara och jag kommer berätta sanningen. Vad mer kan jag göra? Fortsätta ljuga, fortsätta linda in dig i bomull så du slipper tänka på alla lik du ätit under din livstid och alla lik du kommer fortsätta äta? Tycker du att det är gott, fine. Jag accepterar att hela världen inte vill bli vegetarianer. Och det är okej. Så om du är en köttätare och du läser denna bloggen, bli inte rädd. Jag ser inte ner på dig och tycker inte illa om dig. Ja, jag tycker förmodligen att det du gör är fel. Men det är inte upp till mig att bestämma vad som är fel för någon annan. Det är ditt eget ansvar att välja vad som är rätt och fel för dig.

Många tankar. Många texter i huvudet som väntar på att bli nerskrivna. Men med huvudvärk och vetskapen att jag ska upp tidigt imorgon så går jag och lägger mig i stället. Imorgon börjar skolan igen. Jag behöver all energi jag kan uppbringa för att klara det.

Friends are like honey. They soothe your sores . They calm you down. They make you taste the sweetness of life.

Varför känner jag mig plötsligt obekväm när jag ska träffa andra människor? När jag är ensam så har jag det bra ju. Då är det skitsamma hur jag ser ut. Det viktiga är fasiken inte vad ANDRA tycker om mig, det viktiga är vad JAG tycker om mig. För det är DET som syns utåt. Självkänslan. Jag vet att jag är en skitbra person och so what om jag inte ser ut som andra människor vill att jag ska se ut.. Det är ju absurt att bry mig om det. Jag är bekväm med mig själv och det är det som räknas. För det är jag som alltid kommer behöva dras med mig själv. Ingen annan. JAG är prio ett i MITT liv. Annars finns jag ju inte.

Jag busar lite och läser på en gammal blogg. Där finns en del inlägg som är väldigt inspirerande och jag funderar på att köra en "ur arkivet" kategori. För sånt som liksom inte är skrivet i realtid.

Jag bad om att få förbättrad hy så att andra skulle ha lättare att följa mina steg och inspireras av mig, att lättare ha förtroende för mig.. och jag fick svaret "Men dina ord måste vara av sanning". Då log jag. För jag kanske vill kunna prata om vissa handlingar som väldigt bra och "rätt", men jag kan inte prata om någon annans verklighet än min egen. Jag kan inte ha en annan erfarenhet än min egen, och den är min att berätta om.

konstigt hur tomhet kan vara bedövande