Framtiden är ett sånt ämne som ofta ger mig ångest. Jag var säker på min framtid (att den skulle spenderas med lukas och jag skulle alltid ha honom hos mig) och då kändes det bra. I skrivande stund inser jag ju att jag alltid kommer ha honom hos mig i hjärtat och det känns lite bättre. Jag vet att det finns mycket fint i framtiden. Men den skrämmer mig ändå, att tänka för mycket på. Så jag lever i nuet, njuter av vad som är nu istället för att oroa mig för vad som eventuellt är eller inte är i framtiden. Den kommer ju i vilket fall som helst och blir aldrig som man tänkt sig ändå, men vad som är nu kommer inte tillbaka. Njut i stunden, lev i stunden. Låt den inte passera i din oro. Det löser sig :)