men kan jag det nu? Kan jag stanna, fast att jag kanske inte nått dit jag ville, och slappna av där jag är istället för att fortsätta springa och springa och bara vänta på att bli för trött för att fortsätta...? Kan jag ta ansvaret att själv känna efter "Nej, nu räcker det för idag!" eller ska jag verkligen behöva bli tillsagd?

I vissa fall är det bra att kunna ge järnet och inte ge upp, i vissa fall är det bra att kunna ta ett steg tillbaka och säga "det kommer en dag imorgon också, låt oss inte skynda dit utan se först vad den här dagen har att visa".