Den här bloggen är lite som min glaskupol. Här drar jag ut det som finns på insidan och som inte behöver vara där längre. När jag skriver ner det, kanske lägger upp det här, så lämnar det mig på ett annat sätt än om jag inte gjort det. Jag skriver också för att jag tycker det är roligt och för jag hoppas att kunna inspirera någon så som andra inspirerat mig. Allt hamnar inte här förstås. Men mycket gör. Och redan nu känner jag att den här tanken jag hade innan.. oron över vad andra ska tycka eller tro.. den börjar redan lätta. Inte för att jag har förklarat mig, utan för att jag kunnat släppa taget om tanken genom att skriva om den.