Tänk så märkligt.. idag såg jag dig. För första gången. Du var fin, du var skör, du var nervös. Du har långa svarta ögonfransar, nyfikna snälla grönaktiga ögon. Så märkligt. Jag har aldrig riktigt sett dig som jag gjorde idag. Jag var nära att sträcka ut min hand, röra vid dig och säga "var inte nervös" för du skakade så. Men någonstans var det bara en tanke som flöt obemärkt förbi och när jag tänkte den så var det redan för sent. Jag vill bli mer uppmärksam inåt, följa mina tankar och impulser. Som igår. När hjärtat bultade och jag slängde mig av bussen två hållplatser för tidigt. För det var dimmigt ute och kanske kunde jag få en fin bild på den där fyren där borta? Det fick jag.