Det är inte första gången jag känner såhär men det är ändå precis lika skönt när den känslan dyker upp. För jag vet att den är sann. Ibland glömmer jag bara bort det bland allt det andra. Jag älskar dig för allt. För vem du är, för vad du gjort för mig. Du är den bästa jag vet. Det spelar ingen roll hur framtiden ser ut för jag har dig i dåtiden. Och där kommer du alltid att vara. Du kommer att följa med mig resten av livet, i hjärtat. Du kommer alltid att finnas där och inspirera mig och pusha mig. Om jag inte hade träffat dig.. vågar inte, vill inte ens tänka på det. Jag är så himla himla glad och tacksam över varenda sekund som jag känt dig. Både de bra och de dåliga sekunderna för varenda en av dem har lärt mig något. Något nytt om mig själv, om livet, om vad som helst.

Jag leker med tanken att du skulle läsa det här. För det kan du. Vem som helst kan läsa det här. Och visst.. det är skitläskigt. Men kanske kan det jag skriver hjälpa någon annan. Kanske kan det vara bra eller roligt eller intressant eller tankeväckande för någon annan att läsa. Mest skriver jag för att för mig är det skönt att få ut. Senare kan jag gå tillbaka och inspireras av mig själv under dåliga dagar.

Innan har jag skrivit till dig att det finns massor med saker som jag skulle vilja berätta för dig. Det finns oändligt mycket jag vill prata om, visa, berätta, fråga, veta, dela med dig. Inte för att .. aa jag vet inte. Vinna något på det själv eller .. näe. Utan för att du är min vän.