och jag har inaktiverat min facebook. det känns också konstigt. men skönt. och jag tänker.. kändes det skönt att se ditt handavtryck? en bekräftelse på att du faktiskt varit en del av mitt liv, att du funnits i detta rummet, en bekräftelse på att jag inte bara drömt ihop allt? för allt som var du, allt som tillhör dig.. det är borta. Men i spegeln ser jag din gitarr, och uppe på bokhyllan står din låda. och i hjärtat finns du. I min personlighet finns du. Du är en del av mig. betyder det att jag inte kan släppa taget? Nej.. därför att du är en del av dåtiden och det är då som har format nu. du kommer alltid vara en del av mig. Och det känns bra.