Jag har själv varit där. Den som inte ville ha hjälp. Den som gick till attack, som låg på bottnen men inte ville göra nåt åt det av rädslan för att inte veta. Att tappa kontrollen. Men så träffade jag någon. Någon som vände upp och ner på mig, som hjälpte mig att må bra och som hjälpte mig att rasera vissa av de där tjocka tegelväggarna jag byggt upp runt mig själv. De som stängde in mig på en mörk plats. Sen fick jag prova vingarna själv. Och vilka vingar!